Grundläggande är att församlingen som helhet har det yttersta ansvaret att höra från Gud, "Den som har öra han höre vad Anden säger till församlingen" (Upp.. 2:29). Gud har alltid talat till sin församling och vi har uppfattat det som en hjärtefråga för Gud att han utan mellanled "får tillgång till" sin församling, som ju också ärhans brud.

Ad Fontes har ett andligt ledarskap men har ingen anställd pastor och för närvarande inte heller några andra anställda. Församlingen leds av ett pluralt ledarskap bestående av "församlingsäldste" och "församlingsdiakoner". De äldste har huvudansvaret för undervisningen och församlingens pastorala ledning. Diakonerna svarar tillsammans med de äldste bl.a. för att det praktiska i församlingen fungerar. Tillsammans utgör de äldste och diakonerna styrelsen i församlingen. Äldste och diakoner tillsätts tillsvidare utifrån upplevd kallelse, bevisad tjänst och församlingens bekräftelse.

En orsak till utformningen av ledarskapet i Ad Fontes är att vi varken sett behov av eller någon grund för den traditionella präst- eller pastorsrollen. I det nya förbundet är vi ju alla bröder och systrar. Som tillbedjande församling är vi tillsammans ett heligt prästerskap åt vår Gud. En är Fadern och vi är alla bröder och systrar. Bland dessa syskon i tron finns sedan olika gåvor och funktioner, däribland ledarskapsgåvor. Dessa fungerar över tiden mitt i församlingen där de blir en integrerad del av församlingens liv.

Ledarskap är viktigt och har sin betydelse men får aldrig komma mellan Gud och den enskilde. Vi tror att det finns ett utrymme i den kristnes liv och i församlingens liv, som inte får beträdas av någon annan än Gud själv. All form av ledarskap måste därför utövas varsamt och med respekt för det heliga, dvs. för Kristus i oss, hoppet om härligheten.

vem söker vem